Svinalängorna. Handling

föredragshållare, krönikör
Författarens ord:
”Jag har erfarenhet av att ha sett missbruk och våld och av att växa upp under taskiga förhållanden. Den använde jag när jag skrev Svinalängorna. Det var en helt annan sak än att skriva en biografi, det har jag aldrig velat göra.” (Wiman, J. 2014)
Svinalängorna belönades med Augustpris, 2006
Svinalängorna blev filmatiserad 2010

på grund av fattigdom, svält och arbetslöshet i landet och bosätter sig i ett nybyggt område Fridhem i Ystad, som ligger i Sverige. Romanen kretsar kring Leena, familjens mellanbarn, hennes anpassning till det svenska samhället och hennes barndom, som präglas av föräldrarnas omoraliska beteendemönster. Alkohol, våld och förnedring från Leenas föräldrar blir en stor del av hennes vardag.

i Ystad, Skåne, där familjen Moilanen har fått en lägenhet. Familjemedlemmarna tror att de äntligen har fått det liv de alltid drömt om.
“Mamma vred på kranen i köket. Både varmt och kallt vatten, äntligen sa hon. Äntligen äntligen.” (Svinalängorna, 2006:11)
Området byggdes för invandrarfamiljer och låginkomsttagare och därför kallas området för Svinalängorna. Miljön har en oerhört stor betydelse för handlingen, eftersom familjens beteendemönster förändras efter att de har bosatt sig i området.

TID
Handlingen äger rum mellan 1960- och 70-talet. Läsaren kan se detta tydligt genom följande citat:
”Radion spelade Waterloo oavbrutet. Alla i Fridhem verkade gladare sedan ABBA vunnit Eurovisionsschlagerfestivalen” (Svinalängorna, 2006:198)
ABBA vann Eurovision med sig sång ”Waterloo” 1974.

Bocken utspelar sig mellan 1960- och 70-talet. Det kan läsaren se tydligt genom följande citat:

av sin mamma i början
av romanen. Leenas mamma utmanat henne att aldrig vara beroende av någon.
”Mamma höll mig hårt i handen när vi gick till skolan. Kom ihåg Leena, skolan är det viktigaste av allt. Du måste vara duktig i skolan och du måste skaffa dig en utbildning innan du gifter dig och skaffar barn. Se på mig sa hon. Jag är helt beroende av pappa.” (Svinalängorna, 2006:39)
LÖSNING:
Leena försöker ansträngande lära sig svenska, bli den bästa eleven i skolan, delta i simtävlingar och skaffa sig nya svenska vänner. Hon gör allt för sin mammas skull, men hennes föräldrar fastnar i alkoholmissbruk. Leena klarar utmaningen, men förlorar respekt till sina beroende föräldrar.
”Jag önskar att min mamma var som din mamma, att hon jobbade på Posten och aldrig blev full, sa jag.” (Svinalängorna, 2006:263)

endast Leena som förmedlar historien genom sina tankar, känslor och upplevelser.
”Jag var hungrig. Hur längre sedan var det vi åt? Jag kom bara ihåg att vi hade ätit frukost.” (Svinalängorna, 2006: 203)
FÖRFATTARENS NÄRVARO:
Författaren håller sig utanför huvudpersonen. Författaren håller tyst och låter läsaren att uppleva själv sammanhanget genom Leenas känslor:
”Sedan kände jag pappas fasta hand om tröjan på ryggen. Han vände mig om och gav mig en ringande örfil. Sedan blev det tyst.” (Svinalängorna, 2006: 203)

VAL AV SYNVINKEL:
Berättelsen konstruerad som Leenas dagbok och synvinkel bunden till henne. Läsaren hör inga författarens röster genom läsningen. Känner eller tänker Leena något, då går hon rakt på sak med sina tankar och känslor.
”Nu skulle alltid ordna sig. Pappa avgav ett nytt nykterhetslöfte. Och mamma tydde på honom.” (Svinalängorna, 2006:246)

i familjen.
TEMA: Tidig mognad
SPRÅK OCH STILL:
Romanen är skriven i dåtid, det känns att läsaren läser Leenas dagbok.
Det är enkelt att läsa boken. Författaren använder vardagsspråk. Läsaren fastnar knappt i metaforiska uttryck eller i långa beskrivningar av miljön. Författaren växlar ibland mellan svenska och finska språken, för att förstärka viktiga personernas identitet i romanen.
”Voi vitt, voi vittun vittu.” (Svinalängorna, 2006:5)
TILLBAKABLICKAR:
Läsaren lyckas också att få mer information om familjen Moilanens bakgrund genom Ailis berättelser om kriget i Finland:
”Då fick jag höra saker om Finland. Om hur det var när mamma var liten och det var krig.” (Svinalängorna, 2006:29)

hennes sorgliga historia. Leena är en riktig liten pärla. Att försöka anpassa sig till ett helt nytt och okänt samhälle, lära sig nytt språk, våga bli bättre, kämpa, hantera oansvariga föräldrar - allt detta kräver tålamod. Naturligtvis vore det bättre om vi, läsare, fick mer information om Leenas och hennes föräldrarnas bakgrund. Men jag rekommenderar starkt att läsa boken, oavsett om läsare är unga eller vuxna. Boken är väldigt lättläst, författaren använder vardagsspråk och detta gör läsningen ännu trevligare.
TACK FÖR MIG